Jag är född i Vasa i Österbotten, mina första år bodde jag på Långviksgatan i Vasa
tillsammans med min pappa Jörgen, min mamma Ulla och mina syskon.
Jag gick i Metvikens lilla idylliska folkskola tills jag var 10 år.
Sedan brutalt förflyttad till Vasa svenska Lyceum med upptill 45 pojkar i varje klass.
Efter lycéet tillbringade jag ett värdefullt år på folkhögskola i Närpes (SÖFF)
och sedan kom jag in på teaterskola som 19 åring.
Fick min första anställning vid Wasa Teater 1979. Småningom blev det en rätt långvarig exil
från Österbotten då jag flyttade runt i 18 års tid. Det blev Åbo
och sedan Gotland och jobbet hittade jag i Sundsvall, Oslo, Färöarna, Pajala...
Nu är jag lyckligt tillbakaflyttad till Vasa och Österbotten men gör gärna arbetsutflykter till andra orter.
Närpes har alltid betytt mycket för mig.
Dels för att min pappa och hela hans släkt kom från Närpes men
också för att jag haft förmånen att få arbeta vid Närpes Teater
där jag även gjorde min regidebut 1979, Rasmus på Luffen.
Efter den pjäsen har det blivit 9 regier på 18 år.
Jag är
verksam som dramatiker, regissör och skådespelare.
Alla 3 förenade med
skräckblandad förtjusning, vart och ett på sitt sätt...
Som skådespelare
ska man i varje situation på scenen försöka uppleva det
som om det var första
gången det hände. Samtidigt som man ska vara medveten
om publikens andning. Och
framförallt lyssna på sina medspelare.
Som regissör ska man ha full koll på helheten samtidigt som
man ska fungera som
psykolog, visionär, bollplank, clown mm.
Jag
började tidigt regissera och hade turen att få göra det,
parallellt som jag tog
mina första stapplande steg som skådespelare.
Som dramatiker får man i sin fantasi resa överallt på hela jorden,
träffa vem man vill
när som helst och göra med dem vad man vill.
Jag har
skrivit dramatik för scenen och manus för film sedan ca 1979
när en kompis och
jag debuterade med en ungdomspjäs som
vi gjorde som slutarbete i
Teaterhögskolan. Pjäsen hette “Vilken Feeling”.
Ibland
har jag skrivit en pjäs direkt för någon speciell skådespelare
eller teater,
men lika ofta kommer inspirationen som en blixt från en klar himmel.
Att skriva
historier för scen och film är för mig ett sätt att bearbeta
mina sorger, min
glädje, min bakgrund, min samtid, mig själv.
När jag skriver känner jag mig
hel. Det är ett sätt att uthärda livet.
